Erland Nordenskiöld, son till den berömde Adolf Nordenskiöld, Nordostpassagens upptäckare, var liksom sin far forskningsresande, men hans blickar riktades mot sydligare områden. Han startade sin karriär som zoolog med en resa till Patagonien 1899. Under följande expeditioner till Argentina, Bolivia och Peru kom dock hans intresse att allt mer koncentreras till den indianska befolkningen – med den självpåtagna rollen som etnograf och arkeolog. Totalt gjorde han sex mycket spektakulära forskningsresor och kom att bli en av sin tids främsta experter på Sydamerikas indianer.
I Sverige gjorde Erland Nordenskiöld karriär som museiman i Göteborg där han specialiserade det etnografiska museets samlingar till Sydamerika. Museet var på 1920-talet ett av de ledande i världen på detta område. År 1924 blev han professor i antropologi vid Göteborgs högskola. Men mest känd och i det närmaste folkkär blev Erland Nordenskiöld för sina populärvetenskapliga böcker, Indianlif (1910), Indianer och Hvita (1911) och Forskningar och äventyr i Sydamerika 1913–14 (1915), som alla blivit klassiker. I dessa skildringar av forskningsresandets vedermödor blev han en av de första att avslöja de övergrepp som sk